Att kunna sjunga med huvudklang gör det så mycket enklare att sjunga ljusa toner (det som också kallas för "höga toner") och kan kännas lätt, fritt och flödande när man väl får till det. Det är det som klassiska sopraner sjunger så att rösten klingar i varje vrå av salen, och det är också det som Ariana Grande, Adele och Justin Timberlake ofta använder i sina ljusare pop-fraser.
Men vad är huvudklang egentligen?
Ordet får det att låta som att det helt enkelt handlar om att rösten klingar i huvudet när man sjunger med huvudklang, men det är en aning missvisande. Egentligen är det så att vissa ljusa toner sjungna i bröströst och definitivt även i "mixröst" också kan upplevas "klinga i huvudet", så låt oss istället kika på en tydligare definition:
Huvudklang innebär att vi sjunger med tunna stämband, istället för tjocka som vi använder i "bröströst", alltså att vi nöjer oss med att låta den yttre delen av stämbanden mjukt vibrera mot varandra.
Det är det som ger huvudklangen en skirare kvalitet och gör den så lätt och ansträngningslös att använda när vi hittat hur man använder den tekniken!
Så hur hittar man huvudklangen?
Det enklaste sättet att hitta huvudklangen är att
Se till att börja sjunga med en ganska svag volym - det blir lättare att hitta rätt då!
Sjunga ljusa, glidande toner. Börja gärna riktigt ljust ("höga" toner på svag volym) och glid mjukt till lite mörkare toner
Prova att "gny" som en liten hundvalp eller låt som en fiskmås eller marsvin - om du får till det ljudet så vet du att du hittat den!
När du väl hittat "huvudklangen", använd ljuden "weeeweeweee", "nimminimminii" eller "foffoffoff" för att träna upp den. Börja varje fras ljust och prova att behålla samma skira känsla när du glider till mörkare toner.
Experimentera fritt medan du eftersträvar att behålla en tunn stämbandsslutning och lägg märke till vad som händer!
Ju vanare du blir vid att sjunga med huvudklang (eller tunn stämbandsslutning som det alltså egentligen är) desto lättare blir det att sjunga både starkare och mörkare och behålla den tunna kvaliteten. När du sjunger mörkare toner så kommer du kanske märka att det inte är så stor skillnad mellan bröströst och huvudklang, medan på de ljusa tonerna så är skillnaden väldigt stor!
Vad är skillnaden mellan huvudklang och falsett?
Ja du, det beror på vem du frågar.
Traditionellt så har ordet falsett används för att beskriva när män sjunger med tunn stämbandsslutning, medan ordet huvudklang har används för att beskriva när kvinnor sjunger med tunn stämbandsslutning.
I modern tid så har det i pop-världen blivit vanligt för kvinnor att sjunga vissa ljusa toner med ett luftigt sound (alltså en läckig stämbandsslutning) vilket låter lite som när många män, som inte tränat upp en tät röst, sjunger ljusa toner (ni vet den där "falsetten" som killar i tonåren kan halka in i). Det har gjort att många kallar det här luftiga sättet att sjunga ljusa huvudklangstoner för "falsett" (oavsett kön).
Många nutida röstexperter använder huvudklang och falsett som synonymer eftersom de i praktiken betyder samma sak: Att sjunga med tunna stämband, vilket kan göras antingen med en luftig eller tät fonation.
Själv så föredrar jag att kalla det för huvudklang, oavsett om rösten är en bas, tenor, alt eller sopran som sjunger, eller rätt och slätt "tunn stämbandsslutning", som är en osexig men väldigt tydlig term för vad jag syftar på.
Varför ska man träna upp sin "huvudklang"?
Huvudklang är väldigt användbart! Även om du inte vill sjunga i 100% huvudklang, utan föredrar att mixa och få lite mer kärna i tonen, så är den tunna stämbandsslutningen ändå otroligt hjälpsam. Att lära sig sjunga med tunn stämbandsslutning gör både att vi kan ta ljusa toner med minimal ansträngning och lära oss sjunga med varierande grad av tunna/tjocka stämband, dvs lära oss olika slags mixröst! (Om vi inte kan hitta in i huvudklang så kan vi inte variera mixrösten hela vägen från tjock till tunn stämbandsslutning utan blir ofta fast i en tjock stämbandsslutning som blir ansträngd på ljusa toner).
Att sjunga med "huvudklang" på svag volym, gärna med en delvis stängd mun (Semi Occlusive Vocal Tract), är också en väldigt skonsam och behaglig uppvärmning av stämbanden som passar i början av ett övningspass. Den tunnare stämbandsslutningen är också ett mjukare och snällare alternativ för de dagar och toner där det känns lite för ansträngande att ta i med tjockare stämbandsslutning.
Huvudklang behöver heller inte vara svagt, huvudklang kan vara en startpunkt för både det klassiska enormt kraftfulla sopran-soundet och för exempelvis Ian Gillans höga (ljusa, mixade) rock-toner.
Sådär! Nu har vi fått en introduktion till både vad huvudklang är och hur vi kan hitta och börja utveckla den. Hoppas det var hjälpsamt! Om du vill ha personlig hjälp att behärska din "huvudklang" så kan du kontakta mig eller boka en prova-på-lektion :)
Vänligen
Hanna Grahm
Comments